Vägen bort från Lyxfällan

Malin Bengtsson

Graf. Design & Kom.
Det är inte för intet som studenter är kända för att ha det tajt ekonomiskt. Med den begränsade summa som betalas ut av CSN varje månad kan det vara en konst att få privatekonomin att gå ihop - men frukta icke, LiTHanian står redo att visa dig vägen bort från Lyxfällan.
Malin Bengtsson

Malin Bengtsson

Graf. Design & Kom.
Illustration: Elvira Fagerholm

Det är den 25:e i månaden. Över natten har det skramlat till på kontot – äntligen, CSN är här! Knappa 11 000 kr att spendera på såväl viktiga som oviktiga saker. Kanske går runt hälften åt till att betala hyran, några hundralappar slinker iväg till telefonabonnemang och försäkringar, en del läggs på diverse prenumerationer, och resten flyger iväg till mat, Systemet, pubar och klubbar, märken till ovven, hudvård och smink, kläder och intressen, nya växter och kanske en och en annan bakis-pizza. Plötsligt gapar kontot tomt igen, lagom till nästa utbetalning.

Det går inte att komma ifrån det faktum att en stor del av vår livssituation bestäms av hur vår privatekonomi ser ut. Det är våra tillgångar som har sista ordet ifråga om var vi kan bo, vart vi kan resa, vilka nöjen vi kan fördriva tiden med och vilken mat vi kan äta oss mätta på. Och som studenter kämpar vi i uppförsbacke: 11 000 kr i månaden är en knaper summa att leva på. Men det är ändå en inkomst.

I grund och botten handlar ekonomi om inkomster och utgifter. Pengar som går in på kontot, och pengar som går ut; plus och minus. Visst går det att höfta det hela varje månad, hålla tummarna och hoppas att pengarna räcker – men liksom att dagen innan en tenta öppna kursboken för första gången är det inte en särskilt hållbar metod. Genom att istället lägga upp någon form av plan öppnas plötsligt dörrarna för att aldrig ens behöva överväga att ta ett sms-lån, för att ha råd att åka med på Åreresan, för att kunna känna en säkerhet i att det kommer gå runt även denna månad … Visst låter det lockande?

Liksom med så mycket annat är det svåraste att börja. På kontot ligger en rykande färsk utbetalning, men vad näst? Nedbrutet bygger privatekonomi, enligt undertecknad, på tre grundstenar: budgetering, koll på utgifter, och sparande. Första steget är således att lägga upp en budget.

Om du någon gång har sett Lyxfällan är du säkerligen bekant med den berömda budgettavlan. Programmets deltagare får sätta upp sedlar under olika rubriker, först i enlighet med hur mycket de månatligen spenderar på varje kategori, och sedan baserat på hur mycket de faktiskt har råd att spendera på varje kategori. Det senare är en budget i dess allra tydligaste form: en planering av hur en inkomst ska fördelas. För oss som inte har en budgettavla i vardagsrummet fungerar det minst lika bra att sköta det hela digitalt, till exempel i ett kalkylark, en anteckning på telefonen, eller i en app utvecklad för ändamålet. Vilka budgetposter som sedan bör finnas med varierar, men en god början är att inkludera hyra eller bostadsavgift, andra fasta utgifter, livsmedel, nöjen, övrigt och sparande.

Tiotusenkronorsfrågan är sedan hur inkomsten ska fördelas på dessa poster. För de som är mer eller mindre fasta är det enkelt att direkt reservera rätt summa pengar, men för de mer personliga krävs det lite eftertanke. Hur mycket är det egentligen rimligt att lägga på utekvällar under en månad? Bör matbudgeten räcka till färska grönsaker eller räcker det med frysta? Är det värt att lägga undan pengar för att köpa kurslitteratur, eller duger PDF:er på datorn? I slutändan handlar det om prioriteringar och om att hitta en balans. För den som nöjer sig med snabbnudlar och ris med bönor kan dryga tusenlappen per månad täcka livsmedelskostnaden, medan finsmakaren kanske väljer att spendera det dubbla. Att lista ut vad som är rimliga siffror för olika budgetposter är en process, men det är betydligt bättre att chansa och ha fel än att inte våga gissa alls. Det viktigaste är att de planerade utgifterna tillsammans inte överstiger inkomsten, för att konstatera det uppenbara.

När budgeten väl är lagd följer det svåraste momentet av alla: att följa den. Till att börja med är det viktigt att poängtera att det inte är meningen att en budget ska vara satt i sten, utan om det är första gången du budgeterar kan det ta några månader att hitta rätt. Även om du är inbiten i processen vet du säkert att ibland sker det saker under månadens gång och pengar flyttas från det ena till det andra. I september blir kanske kurslitteraturen dyrare än planerat, i oktober leder tentaplugg till kostsamma mängder färdigmat och kaffe, och i november finns det plötsligt tid igen till att gå på sittningar och pubar.

Essensen i att kunna följa en budget, hur flytande den än är, är att hålla koll på utgifterna. Innebär det att du kommer behöva reflektera över exakt hur mycket pengar som går åt till alkohol och koffeinhaltiga drycker varje månad? Ja, i princip. Den goda nyheten är att ingen annan behöver veta. Ett enkelt sätt att hålla koll på var pengarna försvinner är att göra en anteckning i telefonen vid varje utlägg; ett annat är att med jämna mellanrum kolla transaktionshistoriken för ditt bankkort; ett tredje är att direkt föra in alla kostnader i budgeten. Det bästa sättet är det som fungerar.

Och sen då, när budgeten är lagd och följd, vad händer då? Det teoretiskt sett slutgiltiga målet med att genomföra dessa steg – förutom att undvika att hamna i Lyxfällan – är att bygga upp ett sparande. Tiden som student är knappast tiden att helhjärtat gå in för att spara ihop till en handpenning på några hundra tusen, men det finns anledningar att ändå försöka lägga undan någonting varje månad. Dessa anledningar stavas frihet och trygghet: ett sparande ger friheten att kunna hitta på roliga grejer, och trygghet i form av en buffert. Det kanske enklaste sättet att komma igång på är att budgetera en summa att spara varje månad, och i slutet av månaden föra över denna till ett sparkonto. Vissa månader blir det kanske till och med lite extra pengar över, medan det andra månader kvarstår betydligt mindre än förväntat. Sådant är livet på CSN.

I slutändan handlar det här med privatekonomi som student mycket om att göra något, snarare än att göra allt. Det är inga stora summor vi lever på, men genom att hantera dem någorlunda väl kan vi ändå lyckas skapa den form av frihet och trygghet som pengar på kontot ju faktiskt innebär. Lägg upp en budget, följ den så gott det går, spara en slant lite då och då – till Lyxfällan du nu kan vinka hejdå!