Det plingar till i mejlkorgen. “Ladokavisering, resultat inrapporterat i Ladok”. Du slutar andas, ser dig omkring, tvekar med tummen över länken. Om resultatet är dåligt, är det här en okej plats att bryta ihop på? Är idag en dag som du är okej med att potentiellt förstöra? Du trycker på skärmen, skickas vidare till webbläsaren, loggar in med ditt LiU-ID och drar ett djupt andetag, inväntar domen.
En fyra.
Det är inget dåligt betyg, men känslan av att ha totalt misslyckats kommer krypande. Känslan av att vara värdelös. Och på fem sekunder är resten av dagen förstörd.
Prestationsångest är en rädsla för att misslyckas, en rädsla för att granskas, en rädsla för att inte nå upp till förväntningarna. Det är att lämna in en tenta och våndas över möjligheten att få lägre än en femma, det är att ligga vaken om nätterna och i huvudet korra den där rapporten, det är att minnas vartenda litet misstag du gjorde under redovisningen förra veckan. Prestationsångest är ingen diagnos, men likväl är det något som tär på psyket.
Som namnet antyder är denna typ av ångest kopplad till situationer som kräver någon form av prestation. Det kan vara att skriva en uppsats, ligga med någon, stå på scen, delta i en tävling – ja, nästan vad som helst. Hur det sedan tar sig uttryck varierar från person till person, men några vanliga kännetecken är hjärtklappning, ökad puls, svårigheter att sluta älta en prestationssituation, och förväntansångest.
Det finns många potentiella bakomliggande orsaker. Bland annat kan prestationsångest gro ur press, perfektionism, tendenser att koppla värde till prestation, tidigare misslyckanden och bristande förberedelser. Kanske växte du upp i ett hushåll där bara det bästa var bra nog, eller kanske hade du som liten en fotbollstränare som aldrig var nöjd. Kanske kommer ångesten av att du redan har fått underkänt på tentan två gånger, eller av att du känner att du kunde ha gjort så mycket mer för att förbereda dig.
I slutändan är prestationsångest en känsla som kan leda till att du presterar bättre eller sämre än du hade gjort utan den. Oavsett hur den påverkar resultatet finns det dock ett värde i att kunna hantera den: läs vår intervju med Fredrik Wandus, hälsovägledare på Studenthälsan.
