Nummer 1 är här!

Vem där?

Kajsa Jansson

Skribent
För någon vecka sedan berättade en kompis till mig om att hon hade gjort en egen version av spelet Vem där? och bytt ut alla tecknade figurer mot riktiga människor i hennes umgängeskrets. Hela spelet går ut på att man med frågor som handlar om attribut sållar bort sina egna brickor tills man har klurat ut vilket kort motståndaren sitter och vaktar. I all sin enkelhet är det kommunikation med spelaren på andra sidan brädet tills man båda har listat ut vad man egentligen är ute efter – lite som att dejta, right?
Kajsa Jansson

Kajsa Jansson

Skribent

Vi ska inte spendera den här krönikan med att diskutera hur det går för mig med spelbrädet som kallas dejting, riktigt fullt så privata med varandra behöver vi kanske inte bli. Men det är alltid kul att diskutera dejting i teorin, för det är minst sagt ett äventyr. Har du en gång satt dig ner vid bordet för att försöka hitta den där personen som känns rätt, ja då har du förmodligen stött på en del andra intressanta kort på vägen – så låt oss ta en titt på några exempel. 

Du sätter dig vid spelplanen nyfiken och exalterad men inser ganska snabbt att den där äldre killen inte var en särskilt bra idé. Du bär ovve och sjunger Stad i ljus tills du är hes, han klär sig i kostym och dricker dyrt rött vin. Hur ni än vrider och vänder på alla kort så kommer ni aldrig se dem på samma sätt, det är helt enkelt inte menat. Sen har vi den andra studenten som du träffar, ni trivs jättebra tillsammans men har helt olika framtidsvisioner. Ditt drömjobb finns i Malmö medan dejten planerar att flytta hem till Luleå igen, du jagar karriär men hon vill vara nära familjen. Så även det spelkortet fälls ner och lågan dör, men du ger inte upp och letar vidare. Det finns alltid en chans att dejter kan bli stela, så ett par av korten på brädet kommer att leda till korridorer du gärna inte går i, eller blickar du gärna undviker på campus, oavsett vem utav er som avslutade det hela. Sen har vi kravall-ragget, som du pratade med i kön till toaletterna. Ni tappar bort varandra under kvällen och du hann aldrig få något namn, allt du minns är färgen på ovven och fina blåa ögon. Du letar förgäves, men hoppas på att ni kanske springer in i varandra igen, så du lägger ner kortet men håller det kvar i minnet. 

Kanske var det så att du satte dig vid spelbrädet och att det sa klick direkt, kemi uppstod och du har aldrig behövt vända på fler kort än det första. Eller så kanske du har spelat ett par omgångar, vänt kort fram och tillbaka. Fått några roliga skratt på vägen och ett och annat sammanbrott där du ifrågasatt om kärlek ens är en grej som existerar på riktigt. Om hela den här grejen med att fira kärleken känns lite extra jobbig i år så tycker jag du ska minnas att kärleken faktiskt bara är ett kort på en spelplan, och det finns sjukt mycket mer att göra här i livet än att försöka hitta rätt kort hela tiden. Men är du fast besluten att du ska hitta det, ja då önskar jag dig bättre lycka nästa spelomgång.

Rulla till toppen