Djurpatienter kan träffa LIU-studenter

Livia Jönsson

Graf. Design & Kom.
På TV kämpar en familj med sin högljudda, möjligtvis rabiata hund. Det är nästan som att de försöker göra husdjur av ett odjur. Ett odjur som är två skitar hög, kallas Barbie, och är en bjäbbig chihuahua som drömmer om att mörda brevbäraren. Just när familjen är på väg att ge upp allt hopp kommer undsättningen: en LiU-student.
Livia Jönsson

Livia Jönsson

Graf. Design & Kom.
Illustration: Elvira Fagerholm

Hur skulle en LiU-student kunna hjälpa familjen (förutom att inte bli brevbärare) då? Jo, till en början kan vi förflytta situationen från TV-rutan till ett djursjukhus år 2024. Då kommer familjen in med Barbie i hopp om att kunna få hjälp med hennes beteende innan de behöver ringa en exorcist. Det är oväsen från sekunden familjen kommer in. Vi låter dem vänta lite där innan vi återkommer till det kaos Barbie orsakar. För nu ska du få veta hur en LiU-student kommer kunna lösa det här fallet, fast först om tre år. 

Den här hösten startade nämligen ett helt nytt program igång på LiU: kandidatprogrammet i djurpsykologi. Det är inte bara nytt på LiU, utan även på Tekniska fakulteten! Detta kanske överraskar några – djurpsykologi på TekFak? Ja, det stämmer. Studenterna läser tillräckligt mycket biologi för att få en kandidatexamen inom biologi, och hamnar då på Matematisk-Naturvetenskapliga sektionen, MatNat. Så trots att det heter Tekniska fakulteten är inte alla utbildningar “tekniska”. Men programmet är inte bara nytt på TekFak och LiU, utan även i Sverige, till och med i hela Norden!

Det är dessutom kanske bara början på ett utbildningsområde som i framtiden kommer vara allt vanligare. Efterfrågan på kompetens inom djurpsykologi har vuxit sig större under en längre tid och eftersom antalet husdjur ökat under pandemin lär behovet inom området inte heller minska. Planerandet av programmet har pågått under flera år, så även om det precis som så mycket annat sammanföll med det elände vi lever med just nu finns det ändå en positiv sida. Redan i skrivande stund finns det många hundar och katter som är vana vid att ha sina ägare nära hela tiden, och helt plötsligt blir de själva flera timmar om dagen. Tyvärr finns det till och med de som överger sina husdjur när vardagen börjar återgå till det normala. Om djuren då skulle må dåligt och behöva hjälp kan ju veterinärer se över djurens fysiska hälsa, men precis som människor kan de (djur, inte veterinärer) behöva psykologisk hjälp också. Det är därför hög tid att en utbildning ser till att behovet kommer kunna mötas. 

Hur möts behovet av psykologisk hjälp då? Djur kan ju inte berätta vad de har varit med om? Sant. Det kan de inte hos veterinärer heller. Men visst kan hjälp ges ändå! Om ett djur är halt tyder det på att de har ont i foten, oavsett vad som orsakade det. Om ett djur är uppenbart stressat varje gång det lämnas ensamt tyder det på att det är obehagligt att vara ensam, oavsett vad som orsakade det. Djurpsykologens förståelse för djur kommer bland annat från kunskap om deras beteenden, som påverkas av sådant som djurens ursprung och hur olika arter överlevt fram tills idag. Till exempel är det anledningen till att tigrar gärna tar sig ett dopp. Huskatter (generellt) tar sig gärna inte ett dopp däremot. De gör hellre dina armar långrandiga. Djur upplever dessutom inte världen på samma sätt, något LiUs djurpsykologer också får lära sig om. En katt lär inte ha samma omvärldsuppfattning som en elefant; ett litet rovdjur kan uppfatta ett ljud annorlunda än en stor växtätare. Men djurpsykologer lär sig inte bara hur djur är, utan hur vi lever med dem på bästa sätt. Människor och djur kan ju påverka varandra, positivt och negativt, bara det att vi kan lära sig om det.

Det här lär sig studenterna genom unika kurser inom bland annat antrozoologi, djurhållning, och beteendeanalys. Utbildningen utgörs även av kurser inom psykologi och biologi, så att de om tre år nyexaminerade djurpsykologerna har en kunskapsbredd bredare än en blåval är lång. Kanske någon av dem ramar in sitt diplom på sitt egna företag, som de bestämde sig för att starta upp efter en kurs inom entreprenörskap och idéutveckling? Kanske någon får jobb hos militären? Kanske någon är med i forskningsprojekt? Yrkesmöjligheterna är många. Det egna företaget kanske är specificerat på fåglar, jobbet vid militären går ut på att lära upp hundar, och forskningsprojektet studerar giraffer.  

Så sedan, om tre år, sitter en familj i väntrummet på ett djursjukhus och skäms över sin hund. Söta, lilla, demoniska Barbie. Till och med när de reser sig för att gå kan Barbie inte ta ett steg utan att slänga mordiska blickar på allt och alla. På väg genom korridoren hörs bara steg och morrande. Till slut når de rummet de har blivit hänvisade till. I dörröppningen står deras hjälp, nyexaminerad från LiUs kandidatprogram i djurpsykologi.

Varmt välkomna till LiU alla djurpsykologer! 

Tack till Lina Roth, Per Jensen, och Lina Sollén Mattsson för hjälpen!

PS. Ni som läser djurpsykologi får jättegärna ge en extra klapp till alla djur ni klappar i framtiden från oss i redaktionen!

Om du vill se vad studenterna på djurpsykologprogrammet hittar på kan du följa de på deras Instagram: @djurpsykologi