Nummer 1 är här!

Intervju med M-verkstan och cykel-första hjälpen

Mathilda Sjöbom

Protein Science
En stor del av LiU-studenterna har cykeln som sitt primära transportmedel under studietiden och är därmed smärtsamt medvetna om att cyklar som används i ur och skur, året om, har en tendens att gå sönder. När det sker har studerande i Linköping tur i oturen då de har kunniga medstudenter nära till hands. LiTHanian har hälsat på hos M-verkstan, studentföreningen som har – just precis det – en egen verkstad!
Mathilda Sjöbom

Mathilda Sjöbom

Protein Science
M-verkstan innebär en trevlig gemenskap för verkarna, som spenderar mycket tid i verkstaden. Från vänster: Max Glöd, Gabriel van den Bos, Pontus Uhlin och Vidar Jeirud. Max och Vidar pluggar till civilingenjörer i maskinteknik, Gabriel till civilingenjör i energi – miljö – management och Pontus till högskoleingenjör i maskinteknik.
Foto: Beatrice Svensson

Det är strax efter lunch en solig tisdagseftermiddag i februari när vi besöker M-verkstan i deras tillhåll i A-huset på campus Valla. Vi blir varmt välkomnade av ett glatt gäng bestående av Gabriel van den Bos, Max Glöd, Pontus Uhlin och Vidar Jeirud, som alla är aktiva verkare i M-verkstan. Totalt utgörs föreningen av omkring trettio studenter, varav några har olika uppdrag i M-verkstans styrelse. Även om solljuset inte riktigt når in till verkstadslokalen är stämningen långt ifrån mulen och det är med stor entusiasm som verkarna visar oss verkstaden, demonstrerar hur man använder den stora svarven och byter en cykelslang, samt berättar om verkstans pågående verksamhet och historia.

M-verkstan grundades redan år 1974 och är en fristående studentförening vid LiU. Verkstan var tidigare ett utskott tillhörande maskinteknologernas sektion, M-sektionen, och det är en vanlig missuppfattning att en sådan sektionstillhörighet fortfarande finns. ”M:et” i namnet står dock för att man är en maskinverkstad och syftar inte på att man tillhör M-sektionen. Fortfarande är det många av verkarna som studerar maskinteknik eller andra utbildningar som ligger under M, men bland föreningens aktiva finns även studenter från andra program. Det gemensamma för medlemmarna är inte vad de pluggar, berättar Gabriel, utan intresset för skapande.

– Det är verkligen intresset som driver föreningen och medlemmarna, det är det vi alla har gemensamt.
M-verkstan fyller många funktioner, både för medlemmarna och för andra studenter, där en av de främsta är att möjliggöra genomförandet av olika projekt inom metallbearbetning. Två stora projekt som M-verkstans aktiva tillsammans arbetar med just nu är att bygga en gokart som ska drivas med motorsågsmotor och att göra om en trampbil till att bli eldriven. Föreningen har också ett samarbete med LiU då man under vissa helger anordnar så kallade motormekslabbar i verkstan, vilka ingår som moment i universitetskurser. I dessa laborationer får deltagarna prova på att plocka isär och sätta ihop motorer, och även studenter som inte läser kurserna kan anmäla sig till dem.

Foto: Beatrice Svensson

Två vardagskvällar i veckan håller M-verkstan öppet för alla studenter att komma in och använda verkstadens verktyg och maskiner, med stöd från medlemmar som finns på plats för att hjälpa till och dela med sig av sina kunskaper. Verkstan kan användas till en hel del, och verkarna berättar att det händer att studenter kommer in för att meka med motordelar eller tillverka diverse metallföremål, bland annat sådant som ska användas för PR till fester och prylar för privat bruk.

– Allt som kan göras i metall kan vi hjälpa till med i princip, säger Max. Det är ganska brett.
De allra flesta besöken i verkstan rör dock cyklar – något som verkarna har en hel del erfarenhet av och gärna hjälper till med. Att kunna få sin cykel lagad är såklart värdefullt för studenter, men M-verkstan vill också få fler att börja ägna sig åt metallbearbetning i verkstaden. För att underlätta för den som är intresserad men saknar tidigare erfarenhet har föreningens aktiva därför arbetat fram lämpliga startprojekt för nybörjare att ta sig an, där man får testa på flera vanliga verktyg och tekniker. Utöver att det är roligt att skapa i metall kan det också vara givande för vissa studenters utbildning. I kurser inom exempelvis produktionsteknik, där det framför allt är teori om tillverkning som berörs, kan det underlätta förståelsen för kursinnehållet att ha sett hur saker kan tillverkas i praktiken. Det här är något som M-verkstans medlemmar ser som en viktig del i föreningen.

– Det är ju det verksamheten ska vara egentligen, säger Pontus. Man ska lära sig om tillverkning och sådär så att kurserna går bättre, man förstår mer och blir bättre ingenjörer.

Första hjälpen för cyklar

Huvudsaken är inte att ens cykel är snygg – huvudsaken är att den rullar. En pajad cykel går i många fall att rädda med rätt verktyg och kunskaper. Med M-verkstans hjälp har vi listat vanliga cykelproblem och hur man kan lösa dem.


– Punktering. Vänd cykeln upp och ned, plocka av däcket och töm slangen på luft. Använd däckkrängare eller annat godtyckligt trubbigt föremål (inte skruvmejsel!) för att jobba runt däcket så att slangen kan plockas ut. Hålet på slangen kan tätas med ett repair kit eller så byter du till en ny slang. Kolla så det inte finns något vasst i däcket (en glasbit eller liknande) innan du för in slangen i däcket igen och sätter tillbaka däcket på cykeln. Pumpa försiktigt. Klart!

– Gnissel. Spraya kedjan med kedjespray – easy fix! Om du inte har tillgång till spray kan du som nödlösning hälla lite rapsolja på kedjan.
Kedjan har hoppat. Rätta till och förebygg att det händer igen genom att antingen a) flytta hjulet bakåt eller b) dela kedjan, ta bort en länk, sätt tillbaka kedjan, spänn åt den och kontrollera så att kedjan har rätt längd.

– Trasig ram. Kan svetsas ihop med rätt verktyg.

Känns det som att lösningen på ditt problem står över din kompetens? Tisdagar och torsdagar kl 17-21 är M-verkstan öppen för dig som behöver hjälp!

Rulla till toppen