Redan när du kommer till Skåland på cykeln på morgonen kan du ana ett basigt dån från universitetet. Du tänker att det statistiskt mest sannolika är att det är Mwuana – Craftmanship som spelas. Efter att ha passerat Sveriges sämst tajmade trafikljus och därefter nästan krockat med någon hutlös jävel i korsningen efter Donken ska dina lungor få bekänna sin ynklighet när Märkesbacken tornar upp sig.

Då ser du dem. Färgglada stassar och fotbollsstrumpor. De tjoar, de skuttar. Någon har en megafon, en annan är klädd i björnpläd. Du uppmanas tagga fest och tävling. Fronda eller motsvarande avdankad artist är bokad. Snart är det tydligen vår också. Ja, festeristerna på Linköpings universitet är kanske både de mest coola och minst omtyckta. Men hur är det egentligen att vara festerist, och hur mår de?

“Vill du inte festa med oss nu när du ändå är med i ett festeri?”

I vanliga fall brukar man kunna möta Ebba Lindström på fester i Ryd, inte sällan tonsatta till ODZ. Nu råder dock pandemi, eller ännu värre: tenta-p, och hon har därför önskat att vår intervju ska hållas på kvällen. Ebba hade under läsåret 18/19 posten som PRolk (PR och folk) i D-Group, och har förhoppningsvis hunnit skaffa sig lite distans till sitt festeristår. Att vara festerist innefattar inte bara en uppsättning arbetsuppgifter utan en hel livsstil.

– Jag la kanske i snitt runt 8–10 timmar i veckan på planering och arbete, ännu mera inför festerna förstås. Sen var ju själva festandet två–tre gånger i veckan, så om man räknar det så… betydligt mer tid.

– Det var självklart okej att inte kunna gå på en fest, men om det var folk från ens eget gäng eller från andra gäng som aldrig dök upp på festerna kände man ju att de var tråkiga, även om man inte sa det till personen. Man kände lite att “vill du inte festa med oss nu när du ändå är med i ett festeri?”.

Att det var ett väldigt stort ansvar och att det skulle ta mycket tid var hon beredd på, och att det skulle ta ut sin rätt över studierna.

– Jag hade inte kuggat en enda tenta förrän mitt D-Group-år, och då kuggade jag två tentor det tenta-p:t som var strax innan DÖMD. Så det gick ju ut över studierna, och sen så satt jag många sena kvällar för att ta igen allting, och försöka hinna med så mycket jag kunde. Väldigt tacksam för min tålmodiga labbpartner som stod ut med mig det året, han var en klippa.

“Man jobbade liksom i tre dygn med lite sömn – det var extremt jobbigt.”

Just förberedelserna och genomförandet av DÖMD, D-Groups största åtagande, kommer flera gånger på tal. Det är å ena sidan vad Ebba är mest stolt och nöjd över med sitt festeristår, å andra sidan också då hon mått som sämst.

– Under själva DÖMD-helgen, när man jobbade i tre dygn med lite sömn – det var extremt jobbigt. Och då känner man mot slutet: ens fötter gjorde ont, man ville bara sova, eller bara sitta ner. Då mådde jag faktiskt inte så bra, just i den stunden.

Hände det att du grät på grund av festeristengagemanget?

– Ja, under DÖMD-lördagen, sista dagen, under städningen. När det bara kändes som att vi aldrig blev klara, då grät jag faktiskt.

Bilden delas av Jacob Bringefalk, Ling:are (eller som han själv brukar säga, “maskinare”), som är aktiv i festeriet VI-Ling i år.

– Jag tror att stressen är något som tar på många. Det blir ju stressigt inför festerna, speciellt de i samband med tenta-p. Man tänker så mycket på själva festen; det är något vi har planerat inför i ett halvår, samtidigt som man har tentor. En del har ju några tentor efter sig redan så de vill ju gärna klara allt, eller så mycket de bara kan.

“Jag använder pengar jag tjänat under sommaren för att finansiera alkohol och festande.”

Förutom deras tid är också hälsan och ekonomin resurser som utmanas av livsstilen som festerist.

– Vi har ju lika mycket pengar som alla andra, och så ska man lägga nästan 1000 kr för att gå på en fest och massor på alkohol inför den festen. Och det är ju kanske en gång i veckan – det är mycket pengar man lägger på alkohol och festande. Man har ju inte råd med så mycket annat. Jag använder pengar jag tjänat under sommaren för att finansiera det.

Har du någon gång tänkt och oroats över att du eventuellt har en osund relation till alkohol?

– Jag skulle inte direkt säga att det är hälsosamt hur mycket jag dricker ibland, men det är inte så att jag är beroende av det. Jag vet ju att när det här är över kommer jag inte ha något problem att sluta. Men det kan ju bli så att man missar lite av de dagarna efter… jag är inte jättebra på att plugga bakfull. Men det löser sig oftast – man har ju planerat för det.

En viktig del av festeristengagemanget, och i någon mån nyckeln till att lyckas njuta av den höga intensiteten, verkar vara att det just är tidsbegränsat till ett läsår. Även Ebba delar bilden av ett kritiskt men kontrollerat drickande.

– Jag tänkte nog att jag hoppas att jag inte fortsätter såhär efter det här året. Det är helt okej att kröka så mycket som jag gör nu om det bara är ett år, men jag var rädd att jag skulle tycka att ”fan vad fett att dra ut och festa, jag ska fortsätta med det efter det här året”. Då hade jag definitivt hamnat i en ond spiral. Men det blev som tur var inte så, utan jag tror att festeriståret för mig var en bra möjlighet att få ”festa klart”.

“Man ska inte söka ett festeri för att man tycker att det är coolt.”

Överlag talar dock både Ebba och Jacob väldigt positivt om sina respektive festeristengagemang. Ebba poängterar att hon tror att festeristlivet passar vissa men inte andra.

– Man ska inte söka ett festeri för att man tycker att det är coolt. Jag tror det är såna personer som kanske ångrar sig sen. Man ska ändå vara beredd på att det kommer att ta väldigt mycket tid, och inte bara vilja festa själv, utan också vilja arrangera fester för andras skull. Det tror jag är otroligt viktigt att tänka på.

Så nästa gång du har passerat Sveriges sämst tajmade trafikljus, nästan krockat, och kämpar dig uppför Märkesbacken kanske du kan kosta på dig att uppskatta festeristerna som står där och tjoar och skuttar. De sliter för att arrangera roliga fester för dig.

Bästa anekdot eller sjukaste story från festeristtiden?

– Haha, oj vad svårt… inget som kan tryckas i en tidning!