Har du någonsin tänkt på varför vi gör saker? Varför vi pluggar, tränar, jobbar, städar eller lagar mat? Är det för att vi måste eller för att vi vill? Jag fick för några år sedan lära mig att det bara finns en sak som vi människor måste göra. Allting annat, oavsett hur du känner, styrs av din egen vilja. I min första krönika tänkte jag dela med mig av några egna tankar och kloka ord jag fått höra från andra om hur vi motiverar oss själva.

När det här numret släpps kommer ungefär halva höstterminen redan ha passerat. Men i skrivande stund har det bara gått några veckor. Så här vid ett nytt läsår är det många förändringar: nya kurser, nya kurskamrater och nya studenter på campus. För många av oss skapas nya rutiner och vanor i vardagen. Som ny student bor du kanske själv för första gången och ska hitta tid till att plugga, träffa vänner, laga mat, städa, tvätta och träna. Men det finns också många andra förväntningar på hur du ska leva ditt liv. Du ska kanske vara en miljövän som pantar, cyklar överallt eller äter veganskt (bortsett från en cheese då och då efter en kravall). Du vill kanske behålla kontakten med alla dina gamla vänner samtidigt som du lär känna nya. Du vill kanske försöka jobba vid sidan av studierna samtidigt som du engagerar dig ideellt (visst finns det 37 timmar på dygnet?). 

Oavsett om inga eller alla av dessa påståenden passar in på just dig tror jag att alla kan känna igen sig i att det finns yttre förväntningar från samhället, vänner och familj på vem du ska vara. Men framförallt finns det oftast egna, inre förväntningar. Saker som du pressar dig själv till att göra. För det mesta är det egna drivet en riktigt bra motivation, men ibland måste vi också öva oss själva på att sänka ribban. 

Det är okej att inte göra allt du önskar att du gjorde. Det är okej att inte alltid vara perfekt. Det är okej att göra fel. När jag tar mig an något nytt eller när jag ifrågasätter varför jag gör någonting brukar jag alltid fråga mig själv: varför gör jag det här? Är det för att jag vill eller är det för att jag känner att jag måste? Låt mig ta ett exempel: varför går jag ut med soporna när de är fulla? Att gå ut med soporna är inget måste. Jag kan välja att inte gå ut med soporna och leva med konsekvenserna. Efter några dagar kanske det börjar lukta äckligt och om jag väntar riktigt länge kommer jag nog få oinbjudna husdjur. Då kanske det börjar kännas som att gå ut med soporna är ett måste, men det är det fortfarande inte. Det är fortfarande ett aktivt val jag gör, jag väljer en lägenhet som luktar gott och som saknar skadedjur. 

Det kanske känns svårt att applicera mitt exempel på andra delar av livet, men jag använder den här tankeprocessen i alla större beslut jag tar. Du kan göra precis som du vill. Om du, precis som jag, är en person som brukar tänka “jag måste” vill jag påminna om att det bara finns ett måste i livet, allting annat är ett val. Ditt val.