Ännu ett nytt läsår har passerat. Vissa tar examen, andra går från kandidatstudier till masterstudier och för en del har första året av studierna just avslutats. Att tiden går så fort kanske inte oroar de unga studenter som har flera år kvar, men för de äldre studenterna som fortfarande studerar eller snart ska ge sig ut i arbetslivet kan det orsaka lite ångest. Jag förstår den känslan helt och hållet – jag ska påbörja mitt femte år på universitetet och det känns lite jobbigt. Det känns jobbigt inte bara för att man blir äldre eller ska börja jobba, utan för att båda innebär stora förändringar i vanor, livsstil och självbild. Låt oss börja med att prata om den självbild vi har av oss själva.
Självbilden och åldersnojan
Jag jobbade och pluggade andra ämnen i två år innan jag bestämde mig för att gå från mina kandidatstudier till masterstudier. Detta innebär att jag kommer vara 26 år när jag är färdigutbildad, istället för 24 som många av mina vänner och bekanta är. Även om det kanske inte låter så dramatiskt, så är det något man ändå reflekterar över när man hamnar i olika studentrelaterade sociala sammanhang. Man kanske är på en fest, ett evenemang eller tillhör en specifik studentförening, och sen pratar man med andra studenter och inser: “Shit, jag är fasen äldst här – jag är gammal.” I själva verket är man inte så gammal, men vi människor jämför oss ständigt med andra. Ibland kan det vara svårt att skaka av sig detta och inse att ens liv är unikt och att saker får ta den tid den tar. Det finns ingen perfekt tid att plugga, ingen perfekt tid att börja jobba, ingen perfekt tid utbilda om sig – allt få ta den tid som behövs.
Impostor syndrome
När slutet närmar sig är det väldigt vanligt att inte känna sig tillräcklig inom sitt respektive ämnesområde. Det kan handla om att man inte känner sig förberedd eller kompetent nog inför arbetslivet. Det kan också handla om att man upplever sig vara sämre än sina klasskamrater. Man kanske känner att man inte behärskar allting som står i jobbannonser. Oavsett vad det grundar sig i, kan det potentiellt hindra en från att nå sina ambitioner och drömmar. Man kanske inte vågar söka till drömjobbet eller delta i viktiga evenemang för att kunna nätverka och skapa viktiga relationer. Det är viktigt att komma ihåg att inte låta dessa känslor styra ens handlingar. Lite klyschigt, men om du inte känner dig redo för något, kom ihåg att du aldrig kommer känna dig tillräckligt redo – det gäller att ha ett “fake it till you make it” tankesätt.
Nu är jag vuxen, på riktigt
Okej, allting behöver inte handla om ens osäkerheter kring ålder eller kompetens, utan att bli äldre kan vara obehagligt eftersom det innebär en förändring i förväntningar, både från andra och från en själv. Det kanske blir lite mindre festande och lite fler funderingar på vad man egentligen vill med sitt liv. Vill man verkligen jobba med det man har utbildat sig till? Vill man stanna i Linköping, bo utomlands eller flytta tillbaka till sin hemstad? Vill man skaffa barn, och i så fall när, och hur kolliderar det med karriären? Sådana frågor blir alltmer aktuella ju äldre man blir, och det kan vara lite jobbigt att hantera. Det är inte alltid lätt att veta vad man vill, varför man vill det man vill, och vilka val man borde göra. Dock tror jag det viktigaste att komma ihåg är att det aldrig kommer finnas perfekta beslut att ta. Livet är så oförutsägbart; ibland kan det man trodde skulle göra en lyckligast i stället orsaka tomhet, och vice versa.
Släpp kontroll
Så, hur kan man hantera de känslor som följer med att bli äldre? Jo, det handlar om att inse att man varken kan ha fullständig kontroll över sin framtid eller bör jämföra sig med andra. Det är, som du kanske har gissat, betydligt lättare sagt än gjort. Det är svårt att acceptera tanken att ens framtid inte helt ligger i ens egna händer. Självklart har man viss kontroll över sitt liv; man kan välja alternativ A framför alternativ B, men man kan aldrig vara säker på att det ena alternativet ger det resultat man förväntar sig. Så, även om det är svårt, kom ihåg att låta livet utvecklas som det ska.